fredag 7 december 2018

Födelse och död, glädje och sorg

Ibland är det inte lika kul att vara uppfödare. Så mycket glädje och magi man får uppleva med en kull valpar kan ibland också vara full av sorg.
Men vi tar det hela från början. 
Att JoJo skulle få sina små under gårdagsdygnet visade hon tydligt.
Ville inte ha mat,gärna krypa in i nån vrå eller lägga sig i häcken ute och vara nära ,nära mellan varven. Hennes temp har legat låg i flera dagar så tempen kunde jag inte gå på. När Uffe kom från jobbet och vi ätit bäddade JoJo och jag ner oss i valprummet. Öppningsarbetet tog sin tid och hon tog stöd hos mig och jag var hennes förlossningscoach. Det är ju JoJo`s första kull och mycket nytt i detta även om det sitter i generna att valpa tycker jag det är viktigt att finnas där, lugna,kela och stötta. Många gånger var hon ute och tömde magen. Gunilla hade en lång dag på jobbet fast i op sal så det dröjde innan vi fick kontakt. Så fort vi pratat fick JoJo krystvärkar. Hon kämpade hade ont, valpen låg i säte kl 19,57 föddes den äntligen. En stor tik på 303 g .Slapp i kroppen , mycket vätska i andningsvägarna och mkt medtagen.
Gnuggade liv i henne och sög rent luftvägarna.
JoJo undrade vad det var som hände
Efter jag fått igång henne lät jag JoJo göra jobbet.


Tog lite tid innan JoJo riktigt fattade att -är denna min?

den började dia och allt kändes bra. 

Det tog en timme och lite till innan JoJo fick krystvärkar på nytt. Kl 21,12 kom en starkt kille på 325 g som knappt han bli torr innan han ville ha mat

Vad sjutton är detta? De ynglar av sig.

Han var stark och redan som nyfödd uppe på 4 ben.

puss på dig.


JoJo hade problem hur sjutton ska man sätta/lägga sig med två småttingar hos sig. Nu kände JoJo sig nöjd. Var ute och kissade ,poletten hade ramlat och sällan har väl två valpar blivit mer tvättade. Vi funderade fanns där bara två i hennes stora mage. Klockan gick.

Jag satte på tv.n och höll mig vaken. När klockan var en strax över 00,00 började JoJo bli orolig och fick återigen krystvärkar.
Då kommer det en röd fin kille med samma födelsevikt som sin bror 325 g


Även han pigg och sökte di direkt. Kändes stark och vital.


JoJo hade ju fattat galoppen nu och ännu en blev ordentligt tvättad.

Höll mig vaken till omkring 2,00 och tittade till dem vid 4,00 och 6,00
sover ju i valprummet. Allt var bra.



Vid 9 låg bror och syster så här.Men när jag tar upp henne känns hon slapp i kroppen ingen mage full av mat. Går ut och fixar en pigga upp cocktail men när jag är tillbaka har hon somnat in. Jag gör upplivningsförsök men förgäves.

Livet skiftar snabbt. Man blir så otroligt ledsen.
Men naturen brukar ju sortera ut om det är något fel så 
det finns kanske någon mening med allt.

JoJo är jätteduktig och vi gläds massor åt de två killarna.
Nu får ni hålla alla tummar att allt kommer gå fortsatt bra !


1 kommentar:

Anonym sa...

Bevare mig väl! En sådan dramatik. Så väldigt ledsamt med den lilla tiken, och samtidigt så roligt med de andra två (och den duktiga förstagångsmamman). Blev lite lätt tårögd när jag läste det det hela.
Håller nu tummarna för de små killarna och hoppas ngn av de hittar vägen hem till oss.
Lycka till med de små ”battingarna”
Anne-Christine